torsdag 27 november 2008

PIL Intervjun

Ja va så nojjig inför intervjun men nu när jag har haft den vet jag inte vad jag ska tro! Det är skönt att ha det gjort för jag var så nervös innan och nu har jag lugnat ner mig lite. Men jag har ingen aning hur jag ska veta om det gick bra? Jag kunde ha sagt vissa saker jag önskar jag hade tagit upp andra.
Jag gick in i byggnaden och ner en lång korridor där gick jag förbi en kvinna och vi log mot varandra. Dörrarna i korridoren var stängda och det stod "OBS PIL intervjuer pågår!" Jag gick och satte mig i väntrummet och en kvinna bockade av oss. Eftersom det va någon som inte dök upp frågade de mig om jag kunde göra min intervju lite tidigt. (Sidebar: one down!) När jag gick in i rummet så var intervjuaren samma kvinna som jag hade lett mot! Där började min första intervju då med psykologen och formatet var mycket mer avslappnat än jag hade förväntat. Jag hade skrivit en levnadsbeskrivning vid provtillfället och den användes som utgångsläge för intervjun till en början sen hade hon några mer standard intervjufrågor i slutet. Jag fick kanske två frågor som är av den mer provocerande varianten som jag har varnats för. Men det är transparent och uppenbart dessutom tyckte jag att det var skönt för då kan man möta dessa punkter istället för att något lämnas osagt. Eller så försöker jag se på det :)
Jag hade lunch sen och då träffade jag Dr.Dr.F samt några jag känner som pluggar läkare nu. Jag fick lite uppmuntran och lugnande ner mig lite...precis lagom till att jag skulle sätta mig i väntrummet igen. Då började nervositeten igen! Yvonne från antagningsgruppen var där då och bockade av. Lustigt nog kände hon igen mig ifrån när jag sökte LäFo, otroligt för det finns så många hon träffar!
De frågade om jag kunde börja nästa intervju tidigt också och egentligen är väl det bara skönt? Så då hade jag min läkare/lärare intervju med en trevlig lärare (vill inte skriva några detaljer för då blir det lätt att lista ut vem det var och det känns inte rätt). Hon var en lite äldre dam och hade lite samma manér som min farmor vilket var lustigt. Det första både hon och psykologen sa när jag kom in i rummet var att jag hade "hunnit med mycket" och det va kul att de båda reagerade så positivt på allt jag har hunnit med. Det är också väldigt tacksamt att jag har bott utomlands så länge för man kan prata rätt mycket om det och de olika kulturerna.
Läraren frågade lite om skillnader mellan att studera i USA och Sverige och sånt. Hon frågade vem jag har som förebild. Jag sa Michelle Obama och förklarade att detta var det första amerikanska valet jag har fått rösta i och att jag är imponerad att hon har en egen otrolig karriär samtidigt som hon är en bra mamma och fru. Sen fick jag också frågan om jag läser mycket. Vilket jag gör, jag är en riktig bokmal och jag svamlade lite om att jag gillar klassik skönlitteratur och moderna klassiker typ Hjalmar Söderberg, C.J.L. Almqvist, Joyce Carol Oates, John Irving etc och att jag tycker att det borde ingå mer litteraturvetenskap i olika utbildningar (som det gör i USA) för man lär sig ett sätt att tänka. Svamla Svamla. Saker jag verkligen tycker och tror men det blir svårt att uttrycka detta i de sista stressiga fem minuterna.





Ex. på intervjufrågor kan ses här, och detta överensstämde helt med det de faktiskt frågade.
Jag frågade också på underläkare.se om intervjun och fick väldigt utförliga svar som klart är förberedande för intervju och väl representativa för de frågorna som ställdes.

Hoppas jag kan få vara inräknad i den här statistiken snart! Jag vill bara ta tillfället att tacka alla som har stöttat mig och det betyder väldigt mycket!

lördag 22 november 2008

fredag 21 november 2008

Lättare att komma in på läkarlinjen

Ja det sägs det!:
Det innebär att vissa studerande som söker via bägge antagningsgrupperna tas in i betygsgruppen om de har både högsta betyg och högsta högskolepoängen. Och då blir det färre med högsta poäng kvar i högskolegruppen som söker.
Förhoppninsvist innebär detta en spillover-effekt så att BG/HP går ner, verkar ha blivit så på senare tiden. Fast jag vill ju in på KI...suck...

torsdag 20 november 2008

Min nya besatthet

Jag har börjat läsa på StudentDoctor.net, forum och bloggar mm för amerikanska läkarstudenter och sökande. Verkligen intensivt vad de går igenom inför sökningen och under utbildningen. Väldigt intressant och inspirerande!

onsdag 19 november 2008

HP besvikelsen

Tunga nyheter...fick mitt resultat på HP idag på Studera.nu och jag fick 1,6 och inte 1,7. Jag vet inte vad som hände...Jag var väldigt noga när jag överförde mina svar och dubbelkollade verkligen att jag skrev i häftet det jag hade skrivit på lappen man får ta med sig hem. Jag vet inte vad som kan ha blivit fel? Detta ändrar mina antagningschanser helt!

Jag får bara hoppas att intervjun på KI gick bra och jag inte kommer behöva mitt HP. Jag håller på att skriva ett inlägg om det men vill hinna reflektera lite över det hela lite först.

torsdag 13 november 2008

Ett steg närmare att nästan veta något

Idag släpptes normeringen till högskoleprovet HT08 och förutsatt att jag skrev av precis det jag skrev i provhäftet har jag 1,7 och en plats på Uppsala till vår. (Antagningsstatistik och info) Men det finns alldeles för många om och men. Stressar helt sönder över intervjun och vill få det överstökat ASAP!

Jag träffade Dr.Dr.F och vi hade en väldigt trevlig kväll som vanligt! Vi pratade om intervjun över drinkar och han slängde iväg några mock-frågor. Vilket blev svårare några drinkar in...Men jag uppskattar verkligen att han tar sin tid och hjälper mig och det är väldigt skönt att få varva ner lite. Jag känner stressen just nu, att inte ha annat att tänka på än intervjun. Men tipsen väller in och jag som normalt är besatt av min födelsedag har helt glömt bort den! Känner mig helt bestulen! ;)

torsdag 6 november 2008

Seriöst va fort det går!

loggade in på studera.nu och nyss stod det 20,0 och 1,6 (inte länge till *hoppas*) men nu står det helt plötsligt:



Betyder såklart inget speciellt men det känns så koolt att vara på väg igen. Nu vet ni min rankning också, två flugor i en smäll!

Va fort det går!

Inom spannet av en vecka tog jag både PIL provet och högskoleprovet! Jag har som sagt 20,0 och behöver 1,7 för att garantera att jag kommer in i Uppsala till vår. Också är 1,7 den magiska siffran för att garantera att man får skriva PIL... därför är det helt underbart att om inte något taskigt händer med normeringen så kommer det nog att bli så. Jag vill inte ta ut något i förskott så det vore skönt att kunna skriva PIL igen om inte det blir till våren det går vägen :)

Det känns väldigt skönt att ha valet över studieort, något som få som söker läkare i dagens läge har. Eller nästan...kan ju inte välja KI för de använder inte HP som skiljekriterium. Det kommer kännas ännu skönare när det är registrerat och finns där i svart på vitt.

Nu när den fysiska kallelsen har dankat ner i brevlådan så fick jag reda på att intervjun utspelar sig dagen efter min födelsedag, kanske får jag i present att det går bra. Jag är alltså en av de absolut första som intervjuas också! Vet inte om det är bra eller dåligt? Så jag har en intervju sen lunch och sen min nästa. (Det finns då två intervjuer en med en psykolog och en med en läkare/lärare) Känner mig nöjd med upplägget.

Helt bisarrt, frustrerande nära...

söndag 2 november 2008

PIL intervju kallelsen

Jag har väntat med tålamod tills den 6 november då PIL kallelsen till intervju skulle släppas. Men neeeeeeej de la upp den en hel vecka i förtid! Tack och lov för det för annars hade jag fått vänta en hel vecka med att få veta att jag har gått vidare!! Jag tror inte jag kan förklara hur skönt det känns nu att ha gått vidare, tom vid första försöket. Helt overkligt.
I helgen åkte jag ner till Linköping och hälsade på min allra bästa vän. Jag fick en chans att hoppa runt i min overall (välförtjänta overall!!) Men mitt i det fick jag en fet melankoli-kick och tänkte på hur mycket jag ville ha ett eget studentliv och hur tröttsamt det blir att behöva/försöka förklara sig själv. Då hade det varit väldigt skönt att ha vetat att kallelsen var uppe och att jag är på väg. Jag tycker synd om de jag känner som inte gick vidare och förstår mig inte på det här systemet. Känner flera bra kandidater som inte gick vidare nu och tycker det känns så godtyckligt.
Jag vet verkligen inte alls hur jag ska förbereda mig. Några bra tips inför intervjun? Känns dessutom som om jag inte klarar mig nu (statistiskt typ fifty-fifty chans) så är det för att de inte gillar mig. Det är ingen rolig tanke...men men går på moln över att jag får chansen ens