Vad nu?

Har loggat in på studera.nu ett ofriskt antal gånger nu för att kolla att det verkligen står Antagen. Men dags att börja slappna av och fira, jag har varit på helfart nu sen oktober! 

Nu finns info för nyantagna på KI uppe och olika viktiga datum! Dessutom har vi hunnit bilda facebook grupp och är 24 pers där nu! *Vinkar*

Urval 1 på Studera.nu

Det står KI antagen!!! Jag har inte ens ord för detta!!!

PIL Intervjun

Ja va så nojjig inför intervjun men nu när jag har haft den vet jag inte vad jag ska tro! Det är skönt att ha det gjort för jag var så nervös innan och nu har jag lugnat ner mig lite. Men jag har ingen aning hur jag ska veta om det gick bra? Jag kunde ha sagt vissa saker jag önskar jag hade tagit upp andra.
Jag gick in i byggnaden och ner en lång korridor där gick jag förbi en kvinna och vi log mot varandra. Dörrarna i korridoren var stängda och det stod "OBS PIL intervjuer pågår!" Jag gick och satte mig i väntrummet och en kvinna bockade av oss. Eftersom det va någon som inte dök upp frågade de mig om jag kunde göra min intervju lite tidigt. (Sidebar: one down!) När jag gick in i rummet så var intervjuaren samma kvinna som jag hade lett mot! Där började min första intervju då med psykologen och formatet var mycket mer avslappnat än jag hade förväntat. Jag hade skrivit en levnadsbeskrivning vid provtillfället och den användes som utgångsläge för intervjun till en början sen hade hon några mer standard intervjufrågor i slutet. Jag fick kanske två frågor som är av den mer provocerande varianten som jag har varnats för. Men det är transparent och uppenbart dessutom tyckte jag att det var skönt för då kan man möta dessa punkter istället för att något lämnas osagt. Eller så försöker jag se på det :)

Jag hade lunch sen och då träffade jag Dr.Dr.F samt några jag känner som pluggar läkare nu. Jag fick lite uppmuntran och lugnande ner mig lite...precis lagom till att jag skulle sätta mig i väntrummet igen. Då började nervositeten igen! Yvonne från antagningsgruppen var där då och bockade av. Lustigt nog kände hon igen mig ifrån när jag sökte LäFo, otroligt för det finns så många hon träffar!
De frågade om jag kunde börja nästa intervju tidigt också och egentligen är väl det bara skönt? Så då hade jag min läkare/lärare intervju med en trevlig lärare (vill inte skriva några detaljer för då blir det lätt att lista ut vem det var och det känns inte rätt). Hon var en lite äldre dam och hade lite samma manér som min farmor vilket var lustigt. Det första både hon och psykologen sa när jag kom in i rummet var att jag hade "hunnit med mycket" och det va kul att de båda reagerade så positivt på allt jag har hunnit med. Det är också väldigt tacksamt att jag har bott utomlands så länge för man kan prata rätt mycket om det och de olika kulturerna.
Läraren frågade lite om skillnader mellan att studera i USA och Sverige och sånt. Hon frågade vem jag har som förebild. Jag sa Michelle Obama och förklarade att detta var det första amerikanska valet jag har fått rösta i och att jag är imponerad att hon har en egen otrolig karriär samtidigt som hon är en bra mamma och fru. Sen fick jag också frågan om jag läser mycket. Vilket jag gör, jag är en riktig bokmal och jag svamlade lite om att jag gillar klassik skönlitteratur och moderna klassiker typ Hjalmar Söderberg, C.J.L. Almqvist, Joyce Carol Oates, John Irving etc och att jag tycker att det borde ingå mer litteraturvetenskap i olika utbildningar (som det gör i USA) för man lär sig ett sätt att tänka. Svamla Svamla. Saker jag verkligen tycker och tror men det blir svårt att uttrycka detta i de sista stressiga fem minuterna.

Ex. på intervjufrågor kan ses här, och detta överensstämde helt med det de faktiskt frågade.

Jag frågade också på underläkare.se om intervjun och fick väldigt utförliga svar som klart är förberedande för intervju och väl representativa för de frågorna som ställdes.

Hoppas jag kan få vara inräknad i den här statistiken snart! Jag vill bara ta tillfället att tacka alla som har stöttat mig och det betyder väldigt mycket!

Kontrast

Sämre studieresultat för intagna via högskoleprovet

Intervjuantagna läkarstudenter klarar AT-provet lika bra som de övriga

Jag tycker detta (mm.) är nog bra argument för ett mer "väl rundat" antagningssystem.

Lättare att komma in på läkarlinjen

Ja det sägs det!:

Det innebär att vissa studerande som söker via bägge antagningsgrupperna tas in i betygsgruppen om de har både högsta betyg och högsta högskolepoängen. Och då blir det färre med högsta poäng kvar i högskolegruppen som söker.

Förhoppninsvist innebär detta en spillover-effekt så att BG/HP går ner, verkar ha blivit så på senare tiden. Fast jag vill ju in på KI...suck...

Min nya besatthet

Jag har börjat läsa på StudentDoctor.net, forum och bloggar mm för amerikanska läkarstudenter och sökande. Verkligen intensivt vad de går igenom inför sökningen och under utbildningen. Väldigt intressant och inspirerande!

HP besvikelsen

Tunga nyheter...fick mitt resultat på HP idag på Studera.nu och jag fick 1,6 och inte 1,7. Jag vet inte vad som hände...Jag var väldigt noga när jag överförde mina svar och dubbelkollade verkligen att jag skrev i häftet det jag hade skrivit på lappen man får ta med sig hem. Jag vet inte vad som kan ha blivit fel? Detta ändrar mina antagningschanser helt!

Jag får bara hoppas att intervjun på KI gick bra och jag inte kommer behöva mitt HP. Jag håller på att skriva ett inlägg om det men vill hinna reflektera lite över det hela lite först.

Ett steg närmare att nästan veta något

Idag släpptes normeringen till högskoleprovet HT08 och förutsatt att jag skrev av precis det jag skrev i provhäftet har jag 1,7 och en plats på Uppsala till vår. (Antagningsstatistik och info) Men det finns alldeles för många om och men. Stressar helt sönder över intervjun och vill få det överstökat ASAP!

Jag träffade Dr.Dr.F och vi hade en väldigt trevlig kväll som vanligt! Vi pratade om intervjun över drinkar och han slängde iväg några mock-frågor. Vilket blev svårare några drinkar in...Men jag uppskattar verkligen att han tar sin tid och hjälper mig och det är väldigt skönt att få varva ner lite. Jag känner stressen just nu, att inte ha annat att tänka på än intervjun. Men tipsen väller in och jag som normalt är besatt av min födelsedag har helt glömt bort den! Känner mig helt bestulen! ;)

Seriöst va fort det går!

loggade in på studera.nu och nyss stod det 20,0 och 1,6 (inte länge till *hoppas*) men nu står det helt plötsligt:



Betyder såklart inget speciellt men det känns så koolt att vara på väg igen. Nu vet ni min rankning också, två flugor i en smäll!

Va fort det går!

Inom spannet av en vecka tog jag både PIL provet och högskoleprovet! Jag har som sagt 20,0 och behöver 1,7 för att garantera att jag kommer in i Uppsala till vår. Också är 1,7 den magiska siffran för att garantera att man får skriva PIL... därför är det helt underbart att om inte något taskigt händer med normeringen så kommer det nog att bli så. Jag vill inte ta ut något i förskott så det vore skönt att kunna skriva PIL igen om inte det blir till våren det går vägen :)

Det känns väldigt skönt att ha valet över studieort, något som få som söker läkare i dagens läge har. Eller nästan...kan ju inte välja KI för de använder inte HP som skiljekriterium. Det kommer kännas ännu skönare när det är registrerat och finns där i svart på vitt.

Nu när den fysiska kallelsen har dankat ner i brevlådan så fick jag reda på att intervjun utspelar sig dagen efter min födelsedag, kanske får jag i present att det går bra. Jag är alltså en av de absolut första som intervjuas också! Vet inte om det är bra eller dåligt? Så jag har en intervju sen lunch och sen min nästa. (Det finns då två intervjuer en med en psykolog och en med en läkare/lärare) Känner mig nöjd med upplägget.

Helt bisarrt, frustrerande nära...

PIL intervju kallelsen

Jag har väntat med tålamod tills den 6 november då PIL kallelsen till intervju skulle släppas. Men neeeeeeej de la upp den en hel vecka i förtid! Tack och lov för det för annars hade jag fått vänta en hel vecka med att få veta att jag har gått vidare!! Jag tror inte jag kan förklara hur skönt det känns nu att ha gått vidare, tom vid första försöket. Helt overkligt.
I helgen åkte jag ner till Linköping och hälsade på min allra bästa vän. Jag fick en chans att hoppa runt i min overall (välförtjänta overall!!) Men mitt i det fick jag en fet melankoli-kick och tänkte på hur mycket jag ville ha ett eget studentliv och hur tröttsamt det blir att behöva/försöka förklara sig själv. Då hade det varit väldigt skönt att ha vetat att kallelsen var uppe och att jag är på väg. Jag tycker synd om de jag känner som inte gick vidare och förstår mig inte på det här systemet. Känner flera bra kandidater som inte gick vidare nu och tycker det känns så godtyckligt.
Jag vet verkligen inte alls hur jag ska förbereda mig. Några bra tips inför intervjun? Känns dessutom som om jag inte klarar mig nu (statistiskt typ fifty-fifty chans) så är det för att de inte gillar mig. Det är ingen rolig tanke...men men går på moln över att jag får chansen ens

Högskoleprovet

Skrev högskoleprovet i lördags, många lördagar som har gått åt prov senaste tiden :) Kändes bra..vågar inte riktigt säga ännu för man vet inte vart normeringen faller än etc. Ska bli skönt när allting är svart på vitt. Kände orden var lättare än vanligt och är lite sur över några slarvfel jag gjorde. Men tror att det kan ha räckt för det jag ska ha den till!
Känns skönt att bara vila ut..nja igentligen räknar jag väl dagarna tills jag får veta om jag är kallad till intervju. Mäste tänka positivt. Måste börja visualisera, känner att ibland man får det man kan föreställa sig få i livet. Trodde aldrig det skulle gå för mig att skriva ett bra HP resultat pga att jag var för utlandssvenk. När jag skrev HP i våras så hade jag hört att 1,6 skulle räcka att komma till PIL. Jag gick in i salen och skrev 1,6. Måste bara tro och visualisera.

Min PIL-upplevelse

Jag är medveten om att jag inte själv har skrivit om min PIL-upplevelse så det får komma nu. Det finns en anledning till att jag har hesiterat. Det är nästan omöjligt att veta! Jag tyckte att det kändes bra och när jag har diskuterat frågorna med andra känner jag mig bekväm med mina svar. 

Men senare efter provet kom jag på att jag kunde skriva ner ca 30 av de 48 frågorna från minnet. Jag vet flera stycken frågor där om jag skulle ta om provet skulle jag svara direkt det jag nu vet är svaret och därigenom ha mer tid till de andra frågorna. Det finns en rejäl tidspress så det är självklart att detta vore ovärderligt. Så jag kan tänka mig att det gick förhållandevis bra för första gången men jag mäts mot alla och då blir det svårt att veta. Jag sprang på många jag kände igen, flest ifrån fristående kursen jag läste på KI. Jag var den enda av oss (ca 8 pers) som skulle skriva den för första gången...

Två stycken som skrev provet nu och hade gått fristående kursen med mig hade skrivet den för andra gången nu. De gick ut våren 2007 och har blivit bortlottade sen dess. De har båda 20,0 den ena har 1,8 och den andra 1,9 och de var delad kursettor. Eftersom de har tagit både fys och farm på KI så började de nu på teknisk fysik på KTH "så länge" tills de kommer in. Herregud vilken brain drain!! Tänk på att dessa två jättekunniga tjejer har svårt att komma in!

Dags att fråga vad Sverige (och ännu mer Karolinska) letar efter hos sina läkare.?

KI på SVT

Något de flesta av oss redan vet men men..

SVT om Karolinska Institutets Antagningsprov

FAQ II

Haha FAQ..."frequently" får en helt ny innebörd när man har en lite nano-blogg ;)

Vad var du tvungen att göra för att få gå en kurs på Harvard?
Jag sökte deras sommarkurser och då det är helt omöjligt för dem att kolla alla sökandens meriter så gör de inte det. Utan det är bara att registrera sig i tid, ta TOEFL och betala. Mer info här. Annars finns det många universitet i USA som erbjuder sommarkurser det kan vara värt att shoppa runt lite.

Din praktikplats; Var det ren tur, kontakter eller rekommendationer/betyg som gav dig den?
Så här är det jag är amerikansk medborgare och detta öppnar så klart många dörrar, dessutom har jag familj och kontakter där och detta öppnar desto fler. Men i USA är det inte som här, det viktigaste är att våga fråga och visa att man klara något. Det kan vara smart att göra en sommarkurs eller så för att få en fot i dörren och sen är det bara att trycka på. Försöka nätverka när man är där, mejla runt och fråga. Ge inte upp!

p.s. gäller detsamma om att skaffa plats på ett labb, våga fråga och ett nej betyder bara att du inte har hunnit fråga rätt person.

Om man sedan läser till läkare i Sverige och sen vill flytta och jobba i USA så är det väl en megastort plus att man har läst kurser/jobbat där innan?
Absolut är det så, detta blir så klart viktigare om man inte är Amerikan själv. Man kommer behöva kontakter och referenser för att kunna skaffa bra praktik, för att inte tala om hur viktigt det blir sen när man vill ha sin residency.
USMLEs är en fortsättning på en lång karriär av standardiserade prov som man tar som student i USA. Man tar olika standardiserade prov under gymnasietiden och före, som exempel för mig var det WASL etc. Sen tar man sina SATs för att komma in på högskolan, MCATs för att komma in på Medical School och sen USMLEs för att senare ta sina specialist "Boards"
Det jag försöker säga eller som ni kanske förstår så har man en vana av standardiserade prov i USA och den vanan ger en edge. Alltså kan alla kurser eller olika typer av kontakt med det amerikanska systemet så klart göra att man känner sig mer bekväm när man själv ska ta sina boards.
Dessutom är det väl lite förhastat att flytta till ett land och starta hela sin karriär där utan att verkligen ha en inblick. Det blir en chans för er att shoppa runt lika mycket, få en idé över vart ni vill hamna.

Hur användbar är egentligen en sommarkurs för att knyta kontakter med amerikanska läkare inför framtida praktik/residency?

Jag har funnit att det mesta går om man bara mejlar och frågar. Skickar runt en massa brev och frågar om att få göra någon typ av observership under en kort period. Förklara att du pluggar här och vill veta vad det kommer innebära att jobba där. Det finns [u]många[/u] sjukhus i boston och de är typ alla undervisningssjukhus utan så jätte mycket att göra i student väg under sommaren. Du är väl intresserad av radiologi eller hur? De har varit bland de trevligaste och mest tillmötesgående personer jag har träffat på sjukhuset, skicka mejl direkt till dem och fråga.
Du kan fråga din kurs lärare om ett rekommendationsbrev, vilket de är vana att ge och detta kommer självklart att vara användbart i framtiden! Sen när du söker praktik kan du visa att du har varit i USA och pluggat och vet vad det innebär. Alla trivs kanske inte men du kan visa att du har ett bakgrund och har kommit i kontakt med usa tidigare etc.

Blev lite nyfiken när jag läste att du jobbade på apoteket... Vad innebär ditt jobb och hur fick du de?
Jag sitter i kassan och svarar på lite frågor om egenvården. Det finns strikta policyn så man kan inte svara på frågor om vad som helst. Men det finns inget bättre sätt att lära sig om egenvården!

Brukar Harvard ha sommarkurser som räcker halva sommaren eller finns det endast kurser som räcker hela sommaren?
(deras sommarkurslistor läggs inte upp förrän i januari)

Japp det finns 4 veckor "short session" kurser i två perioder I och II, alltså de 4 första veckorna eller 4 sista. Men det är inte alla kurser som bjuds på 4 veckor.
Johns Hopkins och de flesta andra toppskolorna har annars bra sommarkurser också. Kan vara värt att shoppa runt lite.

Ingår boendekostnaden i studieavgiften eller betalar man den separat?

Det betalas separat och om man åker själv är det värt att bo i dorm för det sociala (Fast de är sunkiga och det innebär man äter i en amerikansk cafeteria till överpris.) Det är väldigt lite kostnader när man väl kommer dit. Metro är jätte billigt, kurslitteratur kan köpas begagnat på Harvard COOP ganska billigt etc.

Känner du till några stipendier som svenska Harvard-studenter kan ansöka om?

Hmm, jag letade runt lite och hittade inget. Det verkade som om det mesta var för kursprogram osv. Det täcks inte av CSN heller tyvärr.

Kulmen?

Känns som det är mycket nu! Jag har väntat i ett halvår på att kunna göra något, vad som helst som skulle påverka antagningen. Skynda på den, förbättra meriter, söka eller söka PIL. 

Nu är det PIL provet den här helgen och jag har skrivit levnadsbeskrivningen och jobbar på att lära mig den. Nästa helg är det högskoleprovet och den ändrar allt. Jag skulle behöva något enstaka råpoäng för att sitta tryggt på Uppsala till vår. 

Känns som varje vecka nu medför något nytt och spännande!

PIL prov 18 oktober 

Högskoleprovet den 25 oktober

November 7 kallelse till PIL intervju

Urval 1
Vårterminen 2009 genomförs urval 1 i början av december.

Beskedet inför vårterminen 2009 den 9-12 december.

Urval 2
vårterminen 2009 genomförs urval 2 i början av januari.
Beskedet inför vårterminen 2009 mellan den 8-9 januari.

Nano på italienska

Sjukt glamorös dag igår! Sprang från ena sidan stan där jag fikade med framtida statsrådet :) till andra sidan stan där jag hämtade upp min skräddarsydda vintage couture klänning för att springa vidare till waldemarsudde. Jag och Dr.Dr.F var på Italienska ambassaden och träffade nano-forskare och snackade om det nya manuskriptet. Inte helt fel...

Nojja och nano

Håller på att nojja över PIL provet och vill slippa tänka på att skriva min levnadsbeskrivning inför provet så jag drog till akademibokhandeln för att hitta någon bok att öva IQ test. Eller iallafall vara lite beredd på upplägget. Då står det redan två stycken där och tittar på IQ böcker och jag kunde inte låta bli och fråga om de också skulle skriva PIL, vilket de skulle. Kul grej!


Fick ett härligt mejl igår:

Dear Ms. :

A manuscript titled UPTAKE OF MESOPOROUS SILICA PARTICLES BY PRIMARY HUMAN MACROPHAGES has been submitted to the Nano Letters. Because you are listed as a co-author for this manuscript...

Oj! Det händer verkligen! Jag kan inte beskriva hur häftigt det känns

Tack och lov för 1/3 chans!!

Prov- och intervjubaserat urval till läkarprogrammet (PIL) VT 2009

Här publiceras namnen på de personer som gått vidare i urvalsprocessen. Vi publicerar endast namnen på de personer som medgivit detta. Alla sökande får även meddelande via brev.

Kallelse till test
705 personer sökte till Prov- och Intervjubaserat urval till Läkarprogrammet (PIL). Till test kallas sökande med HP-resultat 2.0-1.7 samt de som har tackat ja till personligt erbjudande (t o m 200:e reserv i betygsgruppen (BG) och t o m 5:e reserv i folkhögskolegruppen (BF). Resterande platser lottades bland sökande med HP-resultat 1.6. Totalt kallas 420 sökande till test.


Jag har gått vidare!!!!!







P.s. slutat på apoteket, så om någon behöver ett jobb ;)

PIL kallelse imorgon...

det är en 1/3 dels chans att jag går vidare imorgon, men oj oj vilken chans!

långt långt kvar

Nano-nyheter som är väldigt stora!

Genom min fysiologi kurs på KI träffade jag Dr.Dr.F, någon som tog mig under sin vinge och jag fick börja forska på heltid på KI (på IMM) mellan december och april. Jag fick jobba med nanotoxikologi och senare åka till Seattle för att presentera vår data på Society of Toxicology's årliga konferens. Jag har för övrigt bott i Seattle så det var väldigt kul för mig att också få en chans att hälsa på vänner. 

Jag hade en väldigt trevlig lunch igår med Dr.Dr.F och fick då reda på att han ska skicka in pappret nu till några olika journals så vi får se vart det hamnar...och jag står som tredje författare! Jag går på moln! Påmindes starkt igår om hur mycket jag saknar forskningsvärlden på KI och hur tacksam jag är för den otroliga möjligheten som Dr.Dr.F gav mig. 

FAQ

Haha FAQ..."frequently" får en helt ny innebörd när man har en lite nano-blogg ;)

Vad var du tvungen att göra för att få gå en kurs på Harvard?
Jag sökte deras sommarkurser och då det är helt omöjligt för dem att kolla alla sökandens meriter så gör de inte det. Utan det är bara att registrera sig i tid, ta TOEFL och betala. Mer info här. Annars finns det många universitet i USA som erbjuder sommarkurser det kan vara värt att shoppa runt lite.

Din praktikplats; Var det ren tur, kontakter eller rekommendationer/betyg som gav dig den? 

Så här är det jag är amerikansk medborgare och detta öppnar så klart många dörrar, dessutom har jag familj och kontakter där och detta öppnar desto fler. Men i USA är det inte som här, det viktigaste är att våga fråga och visa att man klara något. Det kan vara smart att göra en sommarkurs eller så för att få en fot i dörren och sen är det bara att trycka på. Försöka nätverka när man är där, mejla runt och fråga. Ge inte upp!  

p.s. gäller detsamma om att skaffa plats på ett labb, våga fråga och ett nej betyder bara att du inte har hunnit fråga rätt person. 

Om man sedan läser till läkare i Sverige och sen vill flytta och jobba i USA så är det väl en megastort plus att man har läst kurser/jobbat där innan?
Absolut är det så, detta blir så klart viktigare om man inte är Amerikan själv. Man kommer behöva kontakter och referenser för att kunna skaffa bra praktik, för att inte tala om hur viktigt det blir sen när man vill ha sin residency. 

USMLEs är en fortsättning på en lång karriär av standardiserade prov som man tar som student i USA. Man tar olika standardiserade prov under gymnasietiden och före, som exempel för mig var det WASL etc. Sen tar man sina SATs för att komma in på högskolan, MCATs för att komma in på Medical School och sen USMLEs för att senare ta sina specialist "Boards"

Det jag försöker säga eller som ni kanske förstår så har man en vana av standardiserade prov i USA och den vanan ger en edge. Alltså kan alla kurser eller olika typer av kontakt med det amerikanska systemet så klart göra att man känner sig mer bekväm när man själv ska ta sina boards. 

Dessutom är det väl lite förhastat att flytta till ett land och starta hela sin karriär där utan att verkligen ha en inblick. Det blir en chans för er att shoppa runt lika mycket, få en idé över vart ni vill hamna. 

Blev lite nyfiken när jag läste att du jobbade på apoteket... Vad innebär ditt jobb och hur fick du de?
Jag sitter i kassan och svarar på lite frågor om egenvården. Det finns strikta policyn så man kan inte svara på frågor om vad som helst. Men det finns inget bättre sätt att lära sig om egenvården! 

LäFO och PIL

Sökte LäFO i våras och kom till prov men tyvärr inte längre..fick helt ok på den men gick inte vidare, vet inte varför och det svider som fan. Men nu har jag sökt PIL! Ja och det är registrerat nu! Vi får se om man får sin kallelse till test...bara att vänta till v.41....grrr...

Prio 1
Anmälningskod Utbildning KI-P2PIL
Anmälan till prov- och intervjubaserat urval (PIL).
330hp, Dagtid, Helfart (100%)
Normal undervisning
Utbildningsprogram
Karolinska institutet , Solna
VT 2009
Anmälan skapad:
2008-09-19

Dagsläget

Sitter och läser inne på ett forum just nu där skriver folk som vill bli läkare vad de har för erfarenheter av sökningsprocessen och vad de gör så länge. Låter bekant? 

Vad jag hela tiden märker är att given en chans hoppar folk på "jaha och varför är du så optimistisk att du kommer in" sen ska personen ifråga försvara sina meriter. Tröttsamt. Jag förstår att det är processen det är fel på och att många hinner bli bittra, jag är bitter på vissa saker idel byråkratiska saker än så länge. Men känner själv att det blir svårare och svårare att vara positiv nu. Innan höll jag på att läsa till Kemi A och B och även om jag hade motgångar med IB betygen vart jag på väg mot ett mål. Det allra svåraste är att vara tvungen att acceptera att man kommer sitta still ett tag. 

Apoteket fortsätter...

Jag har nog lärt mig mer farmakologi efter 3 veckor på apoteket än efter 2 månader på sjukhus och en termin farmakologi på KI. Jag slår upp allting hela tiden och ser till att lyssna och ställa många frågor. Jag hade stenkoll på hur många äldre personer åt Risperdal långt innan "skandalen" släpptes på framsidan av DN. Det är verkligen dagens tips, om ni ändå ska sitta stilla så sitter man bra på apoteket. 

P.s. fler platser!

Via mina söta föräldrar som ringde mig direkt efter de såg detta får ni nu:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1234995&lid=puff_1235556&lpos=lasmer
http://blog.medicinstudent.nu/2008/09/stark-kning-av-antalet-platser-p.html

Klart man blir glad att det blir fler platser men tanken av att vänta ett år till, kanske får bli som det blir till vår då. Hur viktigt är det vart man pluggar? Värt att vänta för, värt att gå om för, eller värt att flytta ifrån allt för att få börja? 

Jobba är jobbigt

Helt vilt att jobba på apoteket. Det blir jätte stressigt och folk kan vara oerhört otrevliga! Jag sitter med FASS bakom disken och slår upp läkemedlen sen när jag får en chans. Det blir så mycket man lär sig och ser en sida av vården som jag kanske aldrig skulle ha sett annars. Apoteket är de första som får höra när någon är missnöjd med mediciner och vilka typer av konsekvenser som följer när ett recept har skrivits. Till exempel finns ApoDos, kunder som får sina mediciner i färdiga doser och när en läkare skriver ut något nytt så påverkas hela systemet.

Jag kan också med hög säkerhet fastställa att nästan alla i Sverige har herpes! Så ni som är singla...kondom på bums! Dessutom kommer otroligt många unga killar in och köper Cialis, något jag känner igen ifrån att jobba med äldre män på MAHs prostata-klinik. Typ verkligen skryter med det och visar upp förpackningen lite nonchalant. Lustigt.

En dag till förbi

Registrerade mig precis för höstens högskoleprov. Jag har tränat mycket och hoppas verkligen att höja mig, skulle vara helt underbart att få typ 1,8 eller så. Inte så värst långt dit i poäng egentligen :) Snart får man börja söka till vårterminen, känns helt bisarrt har knappt kommit över stöten från att inte börja plugga till höst. 

Jag nämnde inte det men mitt nya jobb är faktiskt på apoteket! Känns lite häftigt att jag har sett och kommer se så många olika aspekter av vården. Jag sitter mest och analyserar vad vi säljer och vem vi säljer det till. Vad folk inte vet är att när man får sin lilla receptlapp och all medicin är i påsen så ser de i kassan inte vad det är man har fått på recept. Ganska onödigt när man ser att folk verkar skämmas lite, då vill man nästan säga att jag inte alls vet vad de köper! 

Sämst!

Får bli bättre på att skriva inlägg! Jag har haft fullt upp med min final på sommarkursen och att flytta hem igen så det har inte riktigt blivit något. Har varit en riktig omställning at sluta plugga och jobba varje dag hela dagen. Svider lite att inte vara kvar på sjukhuset.
Jag känner hur mycket jag har ändras som person, att jag har mycket mer empati. Men att jag har ett bättre sätt att förhålla mig till människor också. Börjar få det där "läkarlugnet" de alltid verkar ha. Det går tydligen visst att lära sig. En sak som gör det lite trist att vara hemma är att i USA var alla så positiva till det jag gjorde och att jag tog för mig på det sättet. Men här är det mycket mer att folk är lite negativa och ofta har jag hört "får man verkligen göra så när man inte äns är läkarstudent". Så klart lika kul varje gång.
Men men! Tycker jag precis hann bli besviken på att det här inte är hösten jag ska börja och så helt plösligt ska man tänka på att skynda sig och få allt klart till att söka i vår! Snart ska PIL in och man ska registrera sig för högskoleprovet igen. Galet. Undrar vad alla andra gör medans de väntar? Jag har pluggat annat så länge men klara inte det mer, vill inte längre plugga något bara för CSN eller för att fördriva tiden så jag börjar jobba! oj oj!

Komvux mm

Som sagt har jag 50p kvar att ta på komvux för min 20,0:a
Därför tar jag nu Svenska C (det är nog nyttigt med) och det roliga är när jag loggar in (distanskurs) står det "utprintat" istället för utskrift etc. Känns så meningsfullt med komvux. Det är visserligen klockrent att första uppgiften är att skriva en arbetsansökan och tillhörande CV. Med min osäkra framtid är nog detta rätt aktuellet oavsett.

Sjukhuset idag:
inne kl 8 00 då Lat Flap operationen började och jag fick veta att silikon är inne igen och att Becker implants är guldstandarden inom implantat. Sen va jag nerre hos GI radiologen och fick se två stycken ERCP (titta här istället om ni är känsliga). Vilket för övrigt va ganska ointressant och dessutom lite äckligt. Sen fick jag ha på mig detta vilket va lite koolt.

Första tunga dagen

På sjukhuset finns det sjuka personer, de jag träffar är sjuka personer och därför patienter. Jag har väl inte riktigt förstått detta, det tog tills igår att jag skulle förstå att någon var sjuk. Jag träffade en man som hade en oral cancer. Detta tyder oftast på dåliga levnadsvanor, alkohol mm. När jag då träffade patienten hade han en högst tydlig och synlig tumör i nacken i en eller flera lymfkörtlar. Alltså hade tumören spridit sig frång tungan till lymfkörtlarna och patienten har

Stage IV

Any of the following may be true: The cancer has spread to tissues around the lip and oral cavity. The lymph nodes in the area may or may not contain cancer. The cancer is any size and has spread to more than one lymph node on the same side of the neck as the cancer, to lymph nodes on one or both sides of the neck, or to any lymph node that measures more than 6 centimeters (over 2 inches). The cancer has spread to other parts of the body.

Han har IVa om man nu vill specifiera, men detta är då utav IV. Han kommer att behöva behandlas med cellgift och strålbehandling och har då en liten chans att klara sig. Han är medelålders. Visst även här har jag hört värre på sjukhuset, folk som har det sämre ställt eller som får pallitativ behandling i syfte att reducera smärta. Skillnaden då mellan dessa fall och den här var att jag behövde aldrig höra och se deras mamma gråta. Det summerade på något sätt hans liv, att han lever dåligt och klarar tanken att han kommer dö på grund av sina livsval men att andra känner sorgen för det.
Jag visste inte vad jag skulle göra, man kan inte riktigt le mot henne. Jag visste helt enkelt inte.

Semestern

Jo även jag, den superambitiösa Harvard Medical School-observern och Harvard-kursaren måste ta semester...(säger jag nu helt dränkt i ironi). Nä men seriöst nu, jag har inte kunnat skriva dels på grund av att jag har varit på just semester och för att jag har lite strul med min stiliga nya Macbook Air. Snyft. Det va skönt att ha en helg i NY och hänga och hälsa på en vän. Det blir väl i stort sett den enda semestern jag kommer ha nu i sommar.
Skönt också att vara tillbaks på sjukhuset! Förra veckan var bland de bästa veckorna jag har haft någonsin, vilket kirurgen jag skuggade sa tydde på att jag borde skaffa ett liv :) Jag såg som sagt en mastektomi och rekonstruktion genom en TRAM flap. Det tog ca 6 timmar och en väldigt tidig morgon men är värd detta och den otippade smärtan av att stå stilla så länge. Fördelen är då att kvinnan inte behöver silikon och att de får en "tummy tuck" samtidigt. Helt enkelt ett nytt bröst och en platt mage på några timmar. Imorgon ska jag få se en ekvivalent procedur som istället använder latissimus dorsi för att bygga upp bröstet en så kallad "lat flap". Jag får se båda sidorna på samma mynt ungefär.
Försöker planera hösten...svårt. Jag är halvvägs igenom en kandidatexamen i matte (tänkte köra med inriktning medicin). Jag kan antingen fortsätta med detta, eller börja jobba. Vilket som kommer jag nog behöva satsa fullhjärtat på högskoleprovet också. Kanske får skaffa något vård/omsorgsarbete. Jag tröstar mig själv med att jag är bortslösad kompetens som har hamnat i byråkratiska sosse-träsket och mår tyvärr inte mycket bättre.

Jag vet iallfall vad jag ska bli...

Helt underbar dag! Jag gick runt helt i hybris, kirurgihybris. Började morgonen väldigt tidigt med att sätta på mig scrubs och hårnät och vänta in läkaren. När Dr.P kom gick vi först och träffade patienten och jag fick höra lite bakgrund om henne. Va lite nervös när allt började, blev frågad igen om jag trodde jag skulle svimma eller om jag visste vad jag ska göra om jag börjar svimma. Svaret är att inte ramla mot de sterila instrumenten för då måste de packa upp nya och strula med det, kyligt!
Sen va jag med på 3 andra operationer och det va det koolaste jag har sett. Kirurgen, som är kvinna, pratade med mig om att det är för få kvinnor som är kirurger och va väldigt uppmuntrande när jag sa att jag nog ändå va lite sugen. Hon är aktiv inom The Association of Women Surgeons och berättade om deras möten och att de hjälper läkarstudenter att knyta kontakter etc och att vi borde hålla kontakten. Oj Oj! Det verkar vara väldigt viktigt här att knyta kontakter, speciellt om man inte har utbildats i USA.
Förstog aldrig riktigt hur jobbigt det är fysiskt att stå upp i 6 timmar inne på operationssalen men nu gör jag det! Jag har ont i höfterna, ryggen, benen och fötterna. Dessutom är jag vidrigt trött fastän jag igentligen inte har gjort något alls! För att förtydliga står jag faktist inne i salen och är precis brevid kirurgen.
Imorgon ska jag se en unilateral mastektomi med rekonstruktion, vilket går på en 6 någonting timmar. Hårt.

Kirurgi imorgon!

Imorgon är Dagen med stort D när jag får vara med på min första operation. Dr. A fick gå till godo för mig och lova att jag inte kommer svimma och sen förklarade han för mig att jag skulle sitta ner om jag börjar må dåligt. Vid slutet på dagen visade de mig vart jag ska imorgon kl 8 00 och vart jag ska byta om, hur jag gör mig iordning innan en operation. Fortfarande nervös att jag gör något dumt eller går vilse. Tror inte jag svimmar men man har nog en reaktion någonstans att man vill stoppa det när man ser någon bli skuren, känns som man kan reagera på alla möjliga konstiga sätt.
Idag hände mycket mindre. Jag fick fylla i organ på en 3D CAT scan, vilket också lärde mig mycket om att läsa scannar och radiologi. Jag hade en sån där dag där man tvivlar allt. Jag tvivlar om jag har rätt personlighet för att bli läkare. Typ att jag borde utstråla läkarvibbar men inte gör det...eller att jag inte har rätt pokeransikte när man tittar på äckliga saker. Tur att folk är bortvända när jag gör feta grimaser under ändtarmsundersökningar! När patienter säger trevliga saker ler jag och tittar man runt ler ingen annan, iallafall inte läkarna men sjuksköterskorna ler. Sa till Dr. A att jag hade ångest av att inte kunna något och känna mig dum hela tiden och inte veta hur man ska stå, vad man ska säga etc och direkt sa han att det där går inte över på ett tag! Oskönt.
Mer oskönt är att det kan ta ganska lång tid innan jag äns kan bli läkarstudent. Går fram och tillbaks över om jag är beredd på offra hela mitt liv som det är idag för att plugga i Lund. Hatar också att bli anklagad över att inte vilja något tillräckligt bara för att jag inte flyttar hela mitt liv i en handvändning! Det är systemet det är fel på, inte mina ambitioner. Frågar mig bara det jag tror att de flesta måste fråga sig någon gång.

Måndagen den 21:a juli

Helt vilt. En dag där allting händer!
En kvinna som om istället för att få tatueringar som guide-markering inför strålbehandling frågar om hon kan bränna sig och markera sig så istället! Hon blir väldigt aggressiv och skrämmer alla lite så vi får ringa in psyk. Jag fick lära mig att när det kommer till såna patienter ska allt dokumenteras!
Vi hade en kvinna som vi fick skicka iväg för att hon var för fet för att få plats i CAT-scannern. Hon va väldigt snäll och trevlig och det är tragisk att något kan gå så långt. Dagen bara fortsatte i samma vena (hehe) och jag va helt slut när jag väl kom till min föreläsning på Harvard. Vi fick tillbaks våra midterms och jag är nöjd fick B+ (A-F skala). Jag vet att jag kan göra bättre ifrån mig men det blir svårt när jag jobbar varje dag.

Nästa vecka

Nästa vecka är helt fullspeckat! Jag ska vara med under en operation på onsdag där en brösttumör ska exciseras och får sedan följa med till patologen och se vad som händer efter. Vilka markörer man letar och efter och hur man hittar dem, hur man ser om tumörcellerna är differentierade eller odifferentierade etc.  Har lite koll på vad patologer tittar efter men det kommer bli spännade att se hur de gör letar och vad exakt de letar efter. 

Jag känner att jag verkligen har haft oerhört mycket tur att få göra detta. Känns lite sorgligt sen att åka hem till Sverige och inte få komma i närheten av ett sjukhus eller få börja plugga till höst. Några förslag? 

Fredagen den 18:e juli

Lite som igår har vi ett möte för alla onkologer på MAH som heter Tumor Board. Där bjuds man på lunch samtidigt som man tittar på olika presentationer om operationer och histopatologi. Kändes lite skumt första gången men märker att man blir mer och mer avtrubbad. Fortfarande inte helt lätt att käka en macka och kolla på en utskuren 10cm tumör. Vi gick över en patient som behövde ta ut matstrupen, esofagus, läkarna diskuterade då en ny teknik minimally invasive esophagectomy (MIE). Alltså skärs hela matstrupen bort och ersätts av magsäcken. Detta som man kan tänka sig är en svår operation att återhämta sig ifrån och lämnar mycket stora ärr från mycket stora incisioner. Därför är tanken att istället kunna utföra detta laproskopiskt.  Ibland är kroppen och läkarkonsten helt science fiction.

Torsdagen den 17:e juli

Kul att vara tillbaks på sjukhuset! 

Började dagen med att åka med Dr. L till gratis kliniken vi träffade en kvinna med lymfödem i bröstet till följd av hennes "lumpectomy". Hon hade två olika typer av bröstcancer, en typ i varje bröst. På grund av detta och den typen av cancer hon hade kom inte läkarna till hundra överens om vilken typ av behandling hon skulle få. Därför var hon en kandidat för torsdagens konferens där hela CAH sjukhusets onkologer träffas och diskuterar vissa patientfall. Under dessa möten kommer ofta representanter från olika läkemedelsbolag och bjuder all på buffé lunch och gratis pennor. Lite roligt med lobbyismen, men väldigt gott också. 

Var en ganska händelserik dag då jag fick träffa en transa som hade undergått en trakeotomi, en kvinna som fick en ny "miljövänlig" astma-puffra och en kvinna som hade undergått hemiglossectomi, alltså en excision av halva tungan. 

Efter midtermen!

Det var inte lätt att ta en Harvard midterm! Jag fick plugga väldigt mycket och det blev tydligt att det handlade mycket mer om hur man tänkte än vad man hade lyckats memorera rakt av. Tyvärr har allt plugg för tentan gjort att jag inte har haft möjlighet att vara på sjukhuset idag eller igår men jag ska in imorgon. 

I staten Massachusetts har det skett en sjukvårdsreform som innebär bl a att alla patienter måste ha en "primärvårdgivare" eller husläkare. Nu har de krav på att man ska köpa sjukförsäkring och då måste man ha en husläkare. Innan har det varit så att alla sjukhus fick betala in en viss summa som skulle gå till "gratis vård" och de sjukhusen som erbjuder gratis vård får tillbaks en del av den summan. Nu blir det istället mer krav på sjukförsäkring och de som inte har råd kan få hjälp att skaffa sjukförsäkring. Detta är som jag har förstått det men det hela verkar väldigt invecklat och här kan man läsa mer.  

Cambridge Hospital (CAH) har då tjänat mycket pengar på att ge gratis vård, låter lite lustigt. Eftersom de erbjuder gratis vård men inte kan erbjuda strålbehandling på den anläggningen så kommer de istället till MAH för behandlingen. På torsdagar åker två av läkarna till CAH för att träffa nya potentiella patienter och göra konsultationer. Detta är något just läkarna jag skuggar gör utan att få lön för men det handlar om kanske några enstaka procent av patienterna.  

Det är annorlunda med det amerikanska sjukvårdssystemet då att behöva tänka på fler faktorer som man inte tänker på på samma sätt i länder med allmän sjukvård. Att även om man har försäkring kanske inte vissa preparat eller behandlingar täcks av den. Ibland kan patienter komma in några dagar senare och fråga om ett billigare eller generiskt preparat som deras sjukförsäkring kommer täcka.

Förra veckan träffade jag en patient som hade haft bröstcancer och hade redan haft en bröstbevarande operation och skulle nu följa upp detta med strålbehandling. Hennes arbetsgivare tänkte inte ge henne ledigt för de 2 veckorna hon skulle genomgå strålbehandlingen så hon bad om hjälp att planera runt detta. Sorgligt att se på nära håll vad det innebär att sakna skyddsnät.

Att studera för en Harvard Midterm!

Har en midterm imorgon! På Harvard, som på många andra amerikanska universitet, betygsätts kurserna på en "curve". Detta innebär att betygen distruberas beroende på vad andra får i klassen, inte riktigt en normalisering men något ditåt. Stressigt då att jag tar kursen på Graduate nivå med doktorander och magisterexamen kandidater. Det har gått bra hittills och jag är runt 90% i snitt, något jag vill hålla uppe. Men om alla andra här får runt 90% då justeras betygen efter. Jobbigt. Men flera (detta ifrån Handels, KTH studenter och flera andra europeiska studenter) har noterat att det är lättare att få höga betyg här samt en större andel som får det, frågan är om inte det också beror på den typen studenter som studerar här. 

I USA tas verkligen de högst presterande eleverna ut till högskolan här, och högpresterande på flera fronter. Det gäller att vara "well-rounded" som det heter. Man ska inte bara ha bästa betygen utan också ha läst svåraste kurserna, gjort bäst ifrån sig på standardiserade prov, och ha presterat väl i sina sport- eller välgörenhetsaktiviteter. Men man förstår också varför de kraven finns. Det finns så många aktiviter här och praktiktillfällen, skolan är ändå oerhört krävande och man måste kunna välja de som är bäst anpassade att klara detta. Känns som uttagningsprocessen korrelerar med den senare prestationen mycket mer när men använder sig av en helhetsbedömning. Det blir väldigt tydligt att skolorna försöker sälja sig själva och locka elever genom att erbjuda bättre boende, kända professorer eller stora gym/tennishallar/olympiska swimming pool etc etc.

Måndagen den 14:e juli

Trött som få! Först var jag på sjukhuset hela dagen typ 9 00-17 00 och på fötterna hela tiden sen hade jag lektion från 17 00-21 00. Plus en midterm exam att se fram emot på onsdagen!

Ganska tråkigt idag. Det är upplagt så att på måndagar träffar läkaren alla gamla patienter, de som är färdiga och ska göra ett årskoll eller de som är färdiga med strålbehandlingen väldigt snart. Vilket betyder att det inte finns mycket att göra eller spännande att lära sig. Ganska mycket nytt om farmaka på måndagar visserligen då det kommer in många som vill byta preparat, trappa ner eller få nya.
Jag skuggar en annan läkare den här veckan än förra veckan vilket också innebär en helt annan erfarenhet. Den förra läkaren, Dr. A, är väldigt van vid att ha studenter och att lära ut så det blir också mycket mer givande. Han låter mig vara väldigt delaktig i patientdiskussioner och ger mycket bakgrundsinformation. Jag får också chansen att vara mer "hands-on", bokstavligen då jag fick känna någons prostata (för att lära mig mer om skillnaden efter brachyterapi) förra veckan samt stirra ner i halsen med fiberoptisk skop ner genom nasofarynx. Gäller bara att lära sig lite mer om allt mellan :)

Domedagen: Torsdagen den 10e juli

Hade det lite struligt i år. Jag gick IB och våra jämförelsetal blev sänkta i år, alltså förlorade jag min 20,0. Jag skulle ändå skicka in Kemi A och B för behörighet och behövde då skicka in lite till för att få 20,0 igen. Det vart lite komplicerat att räkna på allt och jag ville ändå dubbelkolla. Jag åkte då in till VHS kontor och fick höra jag skulle komplettera med 150p och då skulle jag ha 20,0. Så gjorde jag en prövning och skickade in en 50p kurs (jag hade läst 100p i engelska C på hösten) och åkte till USA. (Jag pluggar sommarkurs på Harvard) Sen loggade jag in på VHS och såg att jag hade 19,99!!! Visar sig att det blev något fel och jag har 19.9923 i snitt och att jag skulle behövt komplettera med 155p (what?) MEN VHS sa att jag skulle skicka in 150p och det skulle räcka, alltså kan jag inte söka till höst.
Känns lite skumt att de får säga något som inte är sant. Jag försökte ringa och fixa allt men de säger att jag får helt enkelt ta en till kurs 50p i VAD SOM HELST! Och komplettera så får jag 20,0. Sunkigt som fan med tanke på att jag hade kunnat göra detta till hösten om de inte hade sagt fel. Kul att 6 månader av mitt liv värderas så lite. Förstår inte hur en myndighet kan uttrycka sig om något och när de har fel och jag får sota....vem ska man kunna lita på?

Nu fick jag se resultatet av lottningen och jag har ju kommit lågt som förväntat. Inte lika lågt som jag hade trott, vilket är intressant. Hamnade runt 700 reserv med 19,99 på nästan alla universiteten. Jag får söka till vår istället med 20,0 och 1,6 i hp och se hur det blir då. Söker PIL på KI med, men det är inte världens bästa odds med 1,6. Lund och Uppsala och flera andra använder sig av ett rankningssystem där de som har 20,0 sedan "rankas" efter deras högskoleprov. Något som man kan bara drömma skulle införas på KI. 

Detta innebär också att med 1,6 har jag schyssta odds på Lund till vår. Mycket att tänka på för någon som brinner för KI. 

Vill ni veta mer om antagningssystemet borde ni kolla in Nisses websida. Helt underbar och förklarar allt mycket bättre än vad jag skulle kunna. 

Bakgrund: KI och Harvard

Jag har lagt ner det här året på att plugga Kemi A och B och under den tiden började jag också på KI på fristående kurser. Jag ville göra något annat under tiden och kanske börja röra mig i rätt riktning. Jag tog en fysiologi kurs på hösten, Människans fysiologi 30 hp som är superbra! Ett tips till alla som sitter och häckar i väntan på att komma in på programmet. Genom detta fick jag också skriva ett projekt som vi fick möjlighet att göra på smittsskyddsinstitutet (SMI) och börja forska på heltid på KI (på IMM) mellan december och april. Det är helt enkelt det man gör det till och något jag fick ut väldigt mycket av. Sen till vår tog jag Farmakologi 15 hp också väldigt givande. 

Jag började spendera lite tid på farmakologi-labbet och där fick jag jobba med sekvensering och PCR bla och detta var något jag igentligen inte hade backgrunden för. Blev väldigt inspirerad av en vännina som hade vunnit Handelshögskolans kårstipendium som skulle åka på sommarkurs på Harvard. Jag kollade upp det och bestämde mig för att fara iväg för att lära mig lite mer om det här med praktiskt molekylär biologi. Alltså sitter jag nu på Harvard och stirrar ut på ett maffigt klocktorn just nu. Om någon nu skulle vilja göra detta själv (något jag kan varmt rekomendera!) så titta här. Finns kurser i precis vadsomhelst och otroligt givande och prisvärt! Den kursen jag tar som handlar mycket om att lära sig jobba på lab och att lära sig den praktiska teorin bakom det man gör på labbet heter Principles and Techniques of Molecular Biology.

Bakgrund: Mount Auburn Hospital observership

Har fått chansen att göra en observership på Mount Auburn Hospital i Cambridge, MA. Mount Auburn Hospital (MAH) är ett undervisningssjukhus för Harvard Medical school (HMS), jag har haft turen att bli inskriven som Medical Student hos dem då under sommaren. 

En läkare som jobbar på onkologen känner min mormor och min mormor förklarade att jag skulle börja plugga till läkare någon gång sådär eventuellt och undrade om hon kunde hitta något åt mig. I o m att jag har lite lab erfarenhet från KI så antog jag att det skulle vara på något lab på Harvard. När jag sedan träffade personen i fråga sa hon att det skulle vara möjligt att skugga henne och några kollegor under sommaren, om jag nu kunde tänka mig ett intresse för det kliniska. Oj oj då trodde jag att jag skulle ramla omkull! Jag har då blivit oficiellt inskriven, har en söt liten namnbricka, gjort ett TB-prov och har varit på onkologen i snart 2 veckor! 

Många frågar vad man kan tänka sig att bli läkare inom eller specialisera sig inom, något jag inte tycker man kan veta eller borde tro sig veta innan man äns börjat. Men jag har haft lite koll på vad jag inte vill göra ;) Allt som har med barn att göra går bort, om inte bara för att det är svårt att umgås med sjuka barn så också för att det är helt omöjligt svårt att umgås med föräldrar till sjuka barn. Sen har jag haft svårt för allt som göms under badräkten. Tycker inte det är så spännande eller speciellt fräscht. Cancer ligger sen på den här listan, tycker det är deprimerade, och att själva behandlingen är så krävande på patienten är svårt att vittna. 

Därför blir det ändå lite lustigt att hamna på onkologen som specialliserar sig i prostata- och bröstcancer. Jag har nu lärt mig mer om prostatan än vad jag någonsin kunde föreställa mig att jag skulle behöva veta. Har haft trevligt, lärt mig mycket och brutit många av mina egna fördomar. Mest överaskad blev jag över hur positiva patienterna är och bekväma de är med sin situation. Riktigt inspirerande och har på något sätt fått min stora kamp att bli läkare och den bitterheten mot ett dåligt antagningssystem till ett skämt jämfört med cancerkampen. 

Första inlägget

Ska väl börja med en introduktion! Jag är en tjej som bor i Stockholm som har bestämt sig för att bli läkare. Jag gick i gymnasiet i Stockholmsområdet och gick en rigorös gymnasielinje. Jag hade precis flyttat hem från utlandet och var tack vare det byråkratiska inte behörig att läsa en vanlig linje utan fick läsa en internationell-linje. 

Helt besatt av att plugga på Handelshögskolan och genom att jag hade behövt vara helt bergsäker på att jag ville bli läkare för att läsa alla tre vetenskapsämnena så gjorde jag alltså inte det. Så Jag har lagt ner senaste året på att plugga Kemi A och Kemi B och mygla.