Lättare att komma in på läkarlinjen

Ja det sägs det!:

Det innebär att vissa studerande som söker via bägge antagningsgrupperna tas in i betygsgruppen om de har både högsta betyg och högsta högskolepoängen. Och då blir det färre med högsta poäng kvar i högskolegruppen som söker.

Förhoppninsvist innebär detta en spillover-effekt så att BG/HP går ner, verkar ha blivit så på senare tiden. Fast jag vill ju in på KI...suck...

Min nya besatthet

Jag har börjat läsa på StudentDoctor.net, forum och bloggar mm för amerikanska läkarstudenter och sökande. Verkligen intensivt vad de går igenom inför sökningen och under utbildningen. Väldigt intressant och inspirerande!

HP besvikelsen

Tunga nyheter...fick mitt resultat på HP idag på Studera.nu och jag fick 1,6 och inte 1,7. Jag vet inte vad som hände...Jag var väldigt noga när jag överförde mina svar och dubbelkollade verkligen att jag skrev i häftet det jag hade skrivit på lappen man får ta med sig hem. Jag vet inte vad som kan ha blivit fel? Detta ändrar mina antagningschanser helt!

Jag får bara hoppas att intervjun på KI gick bra och jag inte kommer behöva mitt HP. Jag håller på att skriva ett inlägg om det men vill hinna reflektera lite över det hela lite först.

Ett steg närmare att nästan veta något

Idag släpptes normeringen till högskoleprovet HT08 och förutsatt att jag skrev av precis det jag skrev i provhäftet har jag 1,7 och en plats på Uppsala till vår. (Antagningsstatistik och info) Men det finns alldeles för många om och men. Stressar helt sönder över intervjun och vill få det överstökat ASAP!

Jag träffade Dr.Dr.F och vi hade en väldigt trevlig kväll som vanligt! Vi pratade om intervjun över drinkar och han slängde iväg några mock-frågor. Vilket blev svårare några drinkar in...Men jag uppskattar verkligen att han tar sin tid och hjälper mig och det är väldigt skönt att få varva ner lite. Jag känner stressen just nu, att inte ha annat att tänka på än intervjun. Men tipsen väller in och jag som normalt är besatt av min födelsedag har helt glömt bort den! Känner mig helt bestulen! ;)

Seriöst va fort det går!

loggade in på studera.nu och nyss stod det 20,0 och 1,6 (inte länge till *hoppas*) men nu står det helt plötsligt:



Betyder såklart inget speciellt men det känns så koolt att vara på väg igen. Nu vet ni min rankning också, två flugor i en smäll!

Va fort det går!

Inom spannet av en vecka tog jag både PIL provet och högskoleprovet! Jag har som sagt 20,0 och behöver 1,7 för att garantera att jag kommer in i Uppsala till vår. Också är 1,7 den magiska siffran för att garantera att man får skriva PIL... därför är det helt underbart att om inte något taskigt händer med normeringen så kommer det nog att bli så. Jag vill inte ta ut något i förskott så det vore skönt att kunna skriva PIL igen om inte det blir till våren det går vägen :)

Det känns väldigt skönt att ha valet över studieort, något som få som söker läkare i dagens läge har. Eller nästan...kan ju inte välja KI för de använder inte HP som skiljekriterium. Det kommer kännas ännu skönare när det är registrerat och finns där i svart på vitt.

Nu när den fysiska kallelsen har dankat ner i brevlådan så fick jag reda på att intervjun utspelar sig dagen efter min födelsedag, kanske får jag i present att det går bra. Jag är alltså en av de absolut första som intervjuas också! Vet inte om det är bra eller dåligt? Så jag har en intervju sen lunch och sen min nästa. (Det finns då två intervjuer en med en psykolog och en med en läkare/lärare) Känner mig nöjd med upplägget.

Helt bisarrt, frustrerande nära...

PIL intervju kallelsen

Jag har väntat med tålamod tills den 6 november då PIL kallelsen till intervju skulle släppas. Men neeeeeeej de la upp den en hel vecka i förtid! Tack och lov för det för annars hade jag fått vänta en hel vecka med att få veta att jag har gått vidare!! Jag tror inte jag kan förklara hur skönt det känns nu att ha gått vidare, tom vid första försöket. Helt overkligt.
I helgen åkte jag ner till Linköping och hälsade på min allra bästa vän. Jag fick en chans att hoppa runt i min overall (välförtjänta overall!!) Men mitt i det fick jag en fet melankoli-kick och tänkte på hur mycket jag ville ha ett eget studentliv och hur tröttsamt det blir att behöva/försöka förklara sig själv. Då hade det varit väldigt skönt att ha vetat att kallelsen var uppe och att jag är på väg. Jag tycker synd om de jag känner som inte gick vidare och förstår mig inte på det här systemet. Känner flera bra kandidater som inte gick vidare nu och tycker det känns så godtyckligt.
Jag vet verkligen inte alls hur jag ska förbereda mig. Några bra tips inför intervjun? Känns dessutom som om jag inte klarar mig nu (statistiskt typ fifty-fifty chans) så är det för att de inte gillar mig. Det är ingen rolig tanke...men men går på moln över att jag får chansen ens