torsdag 31 juli 2008

Komvux mm

Som sagt har jag 50p kvar att ta på komvux för min 20,0:a
Därför tar jag nu Svenska C (det är nog nyttigt med) och det roliga är när jag loggar in (distanskurs) står det "utprintat" istället för utskrift etc. Känns så meningsfullt med komvux. Det är visserligen klockrent att första uppgiften är att skriva en arbetsansökan och tillhörande CV. Med min osäkra framtid är nog detta rätt aktuellet oavsett.

Sjukhuset idag:
inne kl 8 00 då Lat Flap operationen började och jag fick veta att silikon är inne igen och att Becker implants är guldstandarden inom implantat. Sen va jag nerre hos GI radiologen och fick se två stycken ERCP (titta här istället om ni är känsliga). Vilket för övrigt va ganska ointressant och dessutom lite äckligt. Sen fick jag ha på mig detta vilket va lite koolt.

Första tunga dagen

På sjukhuset finns det sjuka personer, de jag träffar är sjuka personer och därför patienter. Jag har väl inte riktigt förstått detta, det tog tills igår att jag skulle förstå att någon var sjuk. Jag träffade en man som hade en oral cancer. Detta tyder oftast på dåliga levnadsvanor, alkohol mm. När jag då träffade patienten hade han en högst tydlig och synlig tumör i nacken i en eller flera lymfkörtlar. Alltså hade tumören spridit sig frång tungan till lymfkörtlarna och patienten har

Stage IV

Any of the following may be true: The cancer has spread to tissues around the lip and oral cavity. The lymph nodes in the area may or may not contain cancer. The cancer is any size and has spread to more than one lymph node on the same side of the neck as the cancer, to lymph nodes on one or both sides of the neck, or to any lymph node that measures more than 6 centimeters (over 2 inches). The cancer has spread to other parts of the body.

Han har IVa om man nu vill specifiera, men detta är då utav IV. Han kommer att behöva behandlas med cellgift och strålbehandling och har då en liten chans att klara sig. Han är medelålders. Visst även här har jag hört värre på sjukhuset, folk som har det sämre ställt eller som får pallitativ behandling i syfte att reducera smärta. Skillnaden då mellan dessa fall och den här var att jag behövde aldrig höra och se deras mamma gråta. Det summerade på något sätt hans liv, att han lever dåligt och klarar tanken att han kommer dö på grund av sina livsval men att andra känner sorgen för det.
Jag visste inte vad jag skulle göra, man kan inte riktigt le mot henne. Jag visste helt enkelt inte.

onsdag 30 juli 2008

Semestern

Jo även jag, den superambitiösa Harvard Medical School-observern och Harvard-kursaren måste ta semester...(säger jag nu helt dränkt i ironi). Nä men seriöst nu, jag har inte kunnat skriva dels på grund av att jag har varit på just semester och för att jag har lite strul med min stiliga nya Macbook Air. Snyft. Det va skönt att ha en helg i NY och hänga och hälsa på en vän. Det blir väl i stort sett den enda semestern jag kommer ha nu i sommar.
Skönt också att vara tillbaks på sjukhuset! Förra veckan var bland de bästa veckorna jag har haft någonsin, vilket kirurgen jag skuggade sa tydde på att jag borde skaffa ett liv :) Jag såg som sagt en mastektomi och rekonstruktion genom en TRAM flap. Det tog ca 6 timmar och en väldigt tidig morgon men är värd detta och den otippade smärtan av att stå stilla så länge. Fördelen är då att kvinnan inte behöver silikon och att de får en "tummy tuck" samtidigt. Helt enkelt ett nytt bröst och en platt mage på några timmar. Imorgon ska jag få se en ekvivalent procedur som istället använder latissimus dorsi för att bygga upp bröstet en så kallad "lat flap". Jag får se båda sidorna på samma mynt ungefär.
Försöker planera hösten...svårt. Jag är halvvägs igenom en kandidatexamen i matte (tänkte köra med inriktning medicin). Jag kan antingen fortsätta med detta, eller börja jobba. Vilket som kommer jag nog behöva satsa fullhjärtat på högskoleprovet också. Kanske får skaffa något vård/omsorgsarbete. Jag tröstar mig själv med att jag är bortslösad kompetens som har hamnat i byråkratiska sosse-träsket och mår tyvärr inte mycket bättre.

onsdag 23 juli 2008

Jag vet iallfall vad jag ska bli...

Helt underbar dag! Jag gick runt helt i hybris, kirurgihybris. Började morgonen väldigt tidigt med att sätta på mig scrubs och hårnät och vänta in läkaren. När Dr.P kom gick vi först och träffade patienten och jag fick höra lite bakgrund om henne. Va lite nervös när allt började, blev frågad igen om jag trodde jag skulle svimma eller om jag visste vad jag ska göra om jag börjar svimma. Svaret är att inte ramla mot de sterila instrumenten för då måste de packa upp nya och strula med det, kyligt!
Sen va jag med på 3 andra operationer och det va det koolaste jag har sett. Kirurgen, som är kvinna, pratade med mig om att det är för få kvinnor som är kirurger och va väldigt uppmuntrande när jag sa att jag nog ändå va lite sugen. Hon är aktiv inom The Association of Women Surgeons och berättade om deras möten och att de hjälper läkarstudenter att knyta kontakter etc och att vi borde hålla kontakten. Oj Oj! Det verkar vara väldigt viktigt här att knyta kontakter, speciellt om man inte har utbildats i USA.
Förstog aldrig riktigt hur jobbigt det är fysiskt att stå upp i 6 timmar inne på operationssalen men nu gör jag det! Jag har ont i höfterna, ryggen, benen och fötterna. Dessutom är jag vidrigt trött fastän jag igentligen inte har gjort något alls! För att förtydliga står jag faktist inne i salen och är precis brevid kirurgen.
Imorgon ska jag se en unilateral mastektomi med rekonstruktion, vilket går på en 6 någonting timmar. Hårt.

tisdag 22 juli 2008

Kirurgi imorgon!

Imorgon är Dagen med stort D när jag får vara med på min första operation. Dr. A fick gå till godo för mig och lova att jag inte kommer svimma och sen förklarade han för mig att jag skulle sitta ner om jag börjar må dåligt. Vid slutet på dagen visade de mig vart jag ska imorgon kl 8 00 och vart jag ska byta om, hur jag gör mig iordning innan en operation. Fortfarande nervös att jag gör något dumt eller går vilse. Tror inte jag svimmar men man har nog en reaktion någonstans att man vill stoppa det när man ser någon bli skuren, känns som man kan reagera på alla möjliga konstiga sätt.
Idag hände mycket mindre. Jag fick fylla i organ på en 3D CAT scan, vilket också lärde mig mycket om att läsa scannar och radiologi. Jag hade en sån där dag där man tvivlar allt. Jag tvivlar om jag har rätt personlighet för att bli läkare. Typ att jag borde utstråla läkarvibbar men inte gör det...eller att jag inte har rätt pokeransikte när man tittar på äckliga saker. Tur att folk är bortvända när jag gör feta grimaser under ändtarmsundersökningar! När patienter säger trevliga saker ler jag och tittar man runt ler ingen annan, iallafall inte läkarna men sjuksköterskorna ler. Sa till Dr. A att jag hade ångest av att inte kunna något och känna mig dum hela tiden och inte veta hur man ska stå, vad man ska säga etc och direkt sa han att det där går inte över på ett tag! Oskönt.
Mer oskönt är att det kan ta ganska lång tid innan jag äns kan bli läkarstudent. Går fram och tillbaks över om jag är beredd på offra hela mitt liv som det är idag för att plugga i Lund. Hatar också att bli anklagad över att inte vilja något tillräckligt bara för att jag inte flyttar hela mitt liv i en handvändning! Det är systemet det är fel på, inte mina ambitioner. Frågar mig bara det jag tror att de flesta måste fråga sig någon gång.

Måndagen den 21:a juli

Helt vilt. En dag där allting händer!
En kvinna som om istället för att få tatueringar som guide-markering inför strålbehandling frågar om hon kan bränna sig och markera sig så istället! Hon blir väldigt aggressiv och skrämmer alla lite så vi får ringa in psyk. Jag fick lära mig att när det kommer till såna patienter ska allt dokumenteras!
Vi hade en kvinna som vi fick skicka iväg för att hon var för fet för att få plats i CAT-scannern. Hon va väldigt snäll och trevlig och det är tragisk att något kan gå så långt. Dagen bara fortsatte i samma vena (hehe) och jag va helt slut när jag väl kom till min föreläsning på Harvard. Vi fick tillbaks våra midterms och jag är nöjd fick B+ (A-F skala). Jag vet att jag kan göra bättre ifrån mig men det blir svårt när jag jobbar varje dag.

fredag 18 juli 2008

Nästa vecka

Nästa vecka är helt fullspeckat! Jag ska vara med under en operation på onsdag där en brösttumör ska exciseras och får sedan följa med till patologen och se vad som händer efter. Vilka markörer man letar och efter och hur man hittar dem, hur man ser om tumörcellerna är differentierade eller odifferentierade etc.  Har lite koll på vad patologer tittar efter men det kommer bli spännade att se hur de gör letar och vad exakt de letar efter. 
Jag känner att jag verkligen har haft oerhört mycket tur att få göra detta. Känns lite sorgligt sen att åka hem till Sverige och inte få komma i närheten av ett sjukhus eller få börja plugga till höst. Några förslag?