PIL Intervjun

Ja va så nojjig inför intervjun men nu när jag har haft den vet jag inte vad jag ska tro! Det är skönt att ha det gjort för jag var så nervös innan och nu har jag lugnat ner mig lite. Men jag har ingen aning hur jag ska veta om det gick bra? Jag kunde ha sagt vissa saker jag önskar jag hade tagit upp andra.
Jag gick in i byggnaden och ner en lång korridor där gick jag förbi en kvinna och vi log mot varandra. Dörrarna i korridoren var stängda och det stod "OBS PIL intervjuer pågår!" Jag gick och satte mig i väntrummet och en kvinna bockade av oss. Eftersom det va någon som inte dök upp frågade de mig om jag kunde göra min intervju lite tidigt. (Sidebar: one down!) När jag gick in i rummet så var intervjuaren samma kvinna som jag hade lett mot! Där började min första intervju då med psykologen och formatet var mycket mer avslappnat än jag hade förväntat. Jag hade skrivit en levnadsbeskrivning vid provtillfället och den användes som utgångsläge för intervjun till en början sen hade hon några mer standard intervjufrågor i slutet. Jag fick kanske två frågor som är av den mer provocerande varianten som jag har varnats för. Men det är transparent och uppenbart dessutom tyckte jag att det var skönt för då kan man möta dessa punkter istället för att något lämnas osagt. Eller så försöker jag se på det :)

Jag hade lunch sen och då träffade jag Dr.Dr.F samt några jag känner som pluggar läkare nu. Jag fick lite uppmuntran och lugnande ner mig lite...precis lagom till att jag skulle sätta mig i väntrummet igen. Då började nervositeten igen! Yvonne från antagningsgruppen var där då och bockade av. Lustigt nog kände hon igen mig ifrån när jag sökte LäFo, otroligt för det finns så många hon träffar!
De frågade om jag kunde börja nästa intervju tidigt också och egentligen är väl det bara skönt? Så då hade jag min läkare/lärare intervju med en trevlig lärare (vill inte skriva några detaljer för då blir det lätt att lista ut vem det var och det känns inte rätt). Hon var en lite äldre dam och hade lite samma manér som min farmor vilket var lustigt. Det första både hon och psykologen sa när jag kom in i rummet var att jag hade "hunnit med mycket" och det va kul att de båda reagerade så positivt på allt jag har hunnit med. Det är också väldigt tacksamt att jag har bott utomlands så länge för man kan prata rätt mycket om det och de olika kulturerna.
Läraren frågade lite om skillnader mellan att studera i USA och Sverige och sånt. Hon frågade vem jag har som förebild. Jag sa Michelle Obama och förklarade att detta var det första amerikanska valet jag har fått rösta i och att jag är imponerad att hon har en egen otrolig karriär samtidigt som hon är en bra mamma och fru. Sen fick jag också frågan om jag läser mycket. Vilket jag gör, jag är en riktig bokmal och jag svamlade lite om att jag gillar klassik skönlitteratur och moderna klassiker typ Hjalmar Söderberg, C.J.L. Almqvist, Joyce Carol Oates, John Irving etc och att jag tycker att det borde ingå mer litteraturvetenskap i olika utbildningar (som det gör i USA) för man lär sig ett sätt att tänka. Svamla Svamla. Saker jag verkligen tycker och tror men det blir svårt att uttrycka detta i de sista stressiga fem minuterna.

Ex. på intervjufrågor kan ses här, och detta överensstämde helt med det de faktiskt frågade.

Jag frågade också på underläkare.se om intervjun och fick väldigt utförliga svar som klart är förberedande för intervju och väl representativa för de frågorna som ställdes.

Hoppas jag kan få vara inräknad i den här statistiken snart! Jag vill bara ta tillfället att tacka alla som har stöttat mig och det betyder väldigt mycket!