Jag har väntat med tålamod tills den 6 november då PIL kallelsen till intervju skulle släppas. Men neeeeeeej de la upp den en hel vecka i förtid! Tack och lov för det för annars hade jag fått vänta en hel vecka med att få veta att jag har gått vidare!! Jag tror inte jag kan förklara hur skönt det känns nu att ha gått vidare, tom vid första försöket. Helt overkligt.
I helgen åkte jag ner till Linköping och hälsade på min allra bästa vän. Jag fick en chans att hoppa runt i min overall (välförtjänta overall!!) Men mitt i det fick jag en fet melankoli-kick och tänkte på hur mycket jag ville ha ett eget studentliv och hur tröttsamt det blir att behöva/försöka förklara sig själv. Då hade det varit väldigt skönt att ha vetat att kallelsen var uppe och att jag är på väg. Jag tycker synd om de jag känner som inte gick vidare och förstår mig inte på det här systemet. Känner flera bra kandidater som inte gick vidare nu och tycker det känns så godtyckligt.
Jag vet verkligen inte alls hur jag ska förbereda mig. Några bra tips inför intervjun? Känns dessutom som om jag inte klarar mig nu (statistiskt typ fifty-fifty chans) så är det för att de inte gillar mig. Det är ingen rolig tanke...men men går på moln över att jag får chansen ens
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Grattis till att du gick vidare! :) Hoppas att det går bra så kanske man ser dig på KI i höst :)
Stressa dig inte upp för mkt för intervjun och ta det bara lugnt, fast vissa intervjuare brukar provocera så det gäller att svara på ett bra sätt (iaf var det några av mina fellow PIL:are som sa det). Själv kom jag ganska tidigt till campus och bara mediterade och reflekterade innan intervjun, jag tror att det hjälpte en hel del.
//S
Skicka en kommentar